Följ med på en promenad i appen utifrån KB:s samlingar med historiska skildringar och berättelser om skulpturerna som står i parken idag. Från en exklusiv kunglig trädgård i Stockholms utkant till en central oas för allmänheten, Humlegården, som anlades i Stockholm 1619.
Humlegården var från början just en humlegård, anlagd av kung Gustav II Adolf. Här odlades dels humle, men även köksväxter och frukt för hovets olika behov. Senare skulle drottning Kristina komma att plantera lindalléer i fransk stil, vilket gjorde parken till ett populärt utflyktsmål för hovet. Efter hand minskade hovets intresse och parken blev i stället en plats för promenader och nöjesliv. Genom tiderna har det funnits tivoli, djurpark och värdshus i Humlegården.
Alfred Medin, Stockholms förste stadsträdgårdsmästare, omvandlade parken till en offentlig sådan i tysk, romantisk stil med slingrande stigar och träd från alla världens hörn. Detta arbete, i kombination med att Kungliga biblioteket flyttade in i sina nya lokaler 1877, innebar att många av problemen i området nu byggts bort.
Och även om bibliotekspersonalen varit skeptisk till att hamna i det som då var utkanten av staden, var den legendariske bibliotekarien Gustaf Klemming mycket nöjd - äntligen hade nationalbiblioteket en värdig, brandsäker byggnad, långt ifrån det "kaos af hyllor, skåp och böcker" som tidigare rådde!
Det är också från denna tid många av de bilder du ser här kommer ifrån: från 1800-talet och framåt skildras Humlegården i bilder, målningar och fotografier, som numera är en del av KB:s samlingar.
Statyn som föreställer Anders Fryxell, placerad till vänster om KB:s entré, är skapad av den finlandssvenska skulptören Walter Runeberg. Han var son till författaren Johan Ludvig Runeberg, skaparen av bland annat Fänrik Ståls sägner.
Anders Fryxell var historiker, skolman och prost, föddes i Edsleskog i Värmland 1795. 1822 publicerade han Vermlandsflickan, där visan Ack Värmeland du sköna ingick, som anses tillhöra den svenska visskatten. Fryxell skrev texten, men melodien är baserad på en svensk folkmelodi.
Fryxell är emellertid mest känd för sitt verk om Sveriges historia, Berättelser ur svenska historien 1-46, som gavs ut mellan 1823 och 1879. Som skolman var han verksam både som lärare och rektor och var framför allt som förespråkare för nya pedagogiska idéer som skulle leda till en mer jämlik skola.
Berättelser ur svenska historien var också en fortsättning på hans bildningsarbete och var avsedd som en lärobok, men han gav verket en biografisk form. Hans historiesyn kritiserades av flera samtida historiker, men han var populär bland läsarna. Flera svenska författare använde också verket i sina romaner, exempelvis August Strindberg, Verner von Heidenstam och Viktor Rydberg.
Bilden Det Stockholms som går: Kongl. bibliothekets läse- och lånesal i Kongl. slottet, föreställer, från vänster till höger, A Fryxell, G. Swedenius, G. E. Klemming, Lotten Kraemer, J. Belsheim från Norge, P. E. Bergfalk, R. Bergström, J. A. Ahlstrand, H. O. Wieselgren, O. Sundbom och Chr. Eickhorn. Det är ett grafiskt blad skapat av Nils Gustaf Janzon, Nils Gustaf (1850-1926), publicerat i Ny illustrerad tidning, 15 december 1877.