Följ med på en promenad i appen utifrån KB:s samlingar med historiska skildringar och berättelser om skulpturerna som står i parken idag. Från en exklusiv kunglig trädgård i Stockholms utkant till en central oas för allmänheten, Humlegården, som anlades i Stockholm 1619.
Humlegården var från början just en humlegård, anlagd av kung Gustav II Adolf. Här odlades dels humle, men även köksväxter och frukt för hovets olika behov. Senare skulle drottning Kristina komma att plantera lindalléer i fransk stil, vilket gjorde parken till ett populärt utflyktsmål för hovet. Efter hand minskade hovets intresse och parken blev i stället en plats för promenader och nöjesliv. Genom tiderna har det funnits tivoli, djurpark och värdshus i Humlegården.
Alfred Medin, Stockholms förste stadsträdgårdsmästare, omvandlade parken till en offentlig sådan i tysk, romantisk stil med slingrande stigar och träd från alla världens hörn. Detta arbete, i kombination med att Kungliga biblioteket flyttade in i sina nya lokaler 1877, innebar att många av problemen i området nu byggts bort.
Och även om bibliotekspersonalen varit skeptisk till att hamna i det som då var utkanten av staden, var den legendariske bibliotekarien Gustaf Klemming mycket nöjd - äntligen hade nationalbiblioteket en värdig, brandsäker byggnad, långt ifrån det "kaos af hyllor, skåp och böcker" som tidigare rådde!
Det är också från denna tid många av de bilder du ser här kommer ifrån: från 1800-talet och framåt skildras Humlegården i bilder, målningar och fotografier, som numera är en del av KB:s samlingar.
Högst upp på Floras kulle i Humlegården är en mäktig staty placerad, som föreställer en sittande man med benen i kors, blickandes ned mot parken. Statyn är gjord av konstnären John Börjeson (1835-1910). Börjeson företrädde realismens genombrott i svensk skulptur. Andra kända verk av honom är Geijerstatyn i Uppsala och Kopparmärra i Göteborg.
Mannen som avbildats är Carl Wilhelm Scheele (1742-1786), apotekare och kemist. Han föddes i Stralsund, i dag Tyskland, men när Scheele föddes låg Stralsund i vad som då var svenska Pommern. Scheele startade sin apotekarbana som 14-åring, då han skickades till Göteborg som apotekarlärling hos Martin Andreas Bauch.
1775 hade Scheele skrivit klart sitt banbrytande verk Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer (Kemisk avhandling om luft och eld), där han beskriver "eldsluften", det vill säga syrgas. Beredande av syrgas, var en av hans främsta uppfinningar. Han framställde och identifierade syre som ett kemiskt ämne och visade att luft består av syre och kväve. Parallellt, utan Scheeles vetskap, hade engelsmannen Joseph Priestly gjort samma upptäckt 1774. Utgivningen av Luft och eld försenades emellertid och boken trycktes inte förrän 1777 första gången. Tillsammans med Priestly delar alltså Scheele upptäckten av syret och dess betydelse för andning och förbränning.
Han var också först med att beskriva flera ämnen som idag räknas in bland grundämnena, som exempelvis klor.
Filmen är hämtad från två klipp, ur Stockholmsbilder från 1916 och Veckorevy från 1920-05-10. (arkiv:SVT)