Arkitekten till byggnaden var Gustaf Dahl. Han gjorde studieresor i Europa  och hämtade inspiration från biblioteksbyggnader i både Paris och London.

Gjutjärnskonstruktionen var en av landets första. Tack vare den kunde man få en öppen planlösning och stora salar med hög takhöjd och större fönster med bra ljusinsläpp. Från början hade man gasbelysning i läsesal, låneexpedition och entré. 1891 fick läsesalen elektriskt ljus.

Trots ekonomiska svårigheter ville arkitekten Gustaf Dahl inte snåla på utsmyckningen i entréhallen och läsesalen. Dekoren i läsesalen är i så kallad "grekisk stil", inspirerad från interiörer i Crystal Palace, den stora glaspaviljongen vid världsutställningen i London 1851.

Idag är det mesta på KB ombyggt men fasaden, entrén och stora läsesalen är sig lika – de är statligt byggminne och får inte förändras.

1877 blir KB ett självständigt ämbetsverk under Ecklesiastikdepartementet och formellt Sveriges nationalbibliotek. Man spikar även en tjänstestab: en överbibliotekarie, två bibliotekarier och fyra amanuenser ska tjänstgöra i biblioteket. Biblioteket ska hålla öppet alla helgfria dagar mellan klockan 10 och 15 och då ska samtlig personal vara på plats.

Den 2 januari 1878 öppnar KB-byggnaden i Humlegården för allmänheten.

Det var KB:s vaktmästare tillsammans med båtsmän för den Kungl. Flottan som skötte om flytten från biblioteket i Stockholms slott till det nya biblioteket i Humlegården. Flytten påbörjades i oktober 1877 för att slutföras vid årsskiftet. På nyårsdagen 1878 drog en vaktmästare KB:s mest kända handskrift och krigsbyte Djävulsbibeln i en släde till KB. Vaktmästaren hade sällskap av den kungliga bibliotekarien Gustaf Edvard Klemming, med två folianter under armen.

Titta in i läsesalen virtuellt genom att gå in på "virtuellt besök på KB" i appen.

På motsatta väggen hittar du nästa stopp där du kan lära dig mer om konstverket du ser på väggen.